För ett år sen...

..befann jag mig i alanya/Turkiet, levde i en rosa bubbla. Bodde med min "man", hade en jättefin lägenhet, hade precis fått reda på att vi väntade vårat första barn. Allt var så bra som det bara kan, kär lycklig och allt bara stämde in i den riktiga idyllen. Bubblan sprack, fick ett sent missfall i vecka 14, min man visade sig vara den skit jag alltid vetat att han var egentligen, men för att få den perfekta bilden är det så lätt att "glömma" de dåliga bilderna.

För min egen del kommer jag aldrig ångra att jag åkte till turkiet för att prova att bo där, jag fann mig själv, hade underbara vänner jag träffade några gånger i veckan samt fick ett avslut på en relation som varade i 7 år fram och tillbaka. Jag kan sakna turkiet och de fina minnena men inte det livet jag levde där, samt att jag kan ett språk som jag inte har nån speciell användning av här i Sverige.

När man tittar ut på ett grått Stockholm, kan man oxå förstå varför man åkte dit, vyn från balkongen i solnedgången ut mot medelhavet med alanya borgen som en siluett, jag tror den bilden alltid kommer att sitta kvar...